Mariamoderaternas medlemmar deltar också på olika sätt i Region Stockholm, staden samt Moderaternas andra nätverk:

Södermalms stadsdelsnämnd
• Förbundsstyrelsen
• Stockholms bostadsförmedling
• Företagarrådet
• Stadsholmen, AB
• Stadsbyggnadsnämnden
• Exploateringsnämnden
• Socialnämnden
• Regionsfullmäktige

Mariamoderaternas historia

Författat av Stig Dingertz 1999 då föreningen hade 90-årsjubileum:

Ur Stockholmshögerns jubileumsskrift (50 år) 1955 finner vi noteringar om att Mariaföreningen konstituerade sig vid ett sammanträde den 23 februari 1909, d v s för 90 år sedan. 1930 hade föreningen 665 medlemmar och då skall märkas att Högalidsföreningen bildades å restaurant Pelikan den 4 december 1924 genom delning av Mariaföreningen. Vår grannförening hade 1930 ett medlemstal på 494.

Möten från denna tid som kan nämnas: riksdagsman Erik Nygren på septembersammankomst talade om ”Klasspolitik och idépolitik – några synpunkter på medelklassens speciella intressen”. Året där på höll fil dr Harald Nordensson ett föredrag om ”Valutakrisen och det ekonomiska läget”.

Vid årsmötet å hotell Kronprinsen hösten 1932 fick medlemmarna lyssna till notarie Jarl Hjalmarsson som talade om Tyskland i val (det val som ledde till att Hitler på legal väg kom till makten). Nämnas bör även att i november 1940 hade söderföreningarna inbjudits till en sammankomst i Göta Källare. 200 deltagare lyssnade till stadsplanedirektör A. Lilienberg som berättade om den blivande Södergatan ( Söderleden) och arkitekt Hj. Cederström om Södersjukhuset.

Föreningen anordnade den 5 mars 1954 bridgeafton på van der Nootska, tydligen framgångsrikt eftersom man anordnade två till.

Första valkretsens stadsfullmäktigekandidater skulle presenteras och detta skedde i samband med en mannekänguppvisning för att locka en större publik.

År 1954 efter 45 år hade föreningen 360 medlemmar. Under 1960- och 1970-talet moderniserade föreningsledningarna verksamheten som kom att präglas av en kontinuerlig uppföljning av särskilt lokala Söderfrågor och dagspolitiska vardags­problem. Man vände sig utåt, inte bara till medlemskretsen.

Föreningen deltog aktivt i kampen om Mariaberget, Söderleden och behovet av dess överdäckning, striden om Münchenbryggeriet, bevarandet av malmgårdarna – Hartwickska huset, van der Nootska huset, Monteliushuset m fl. De lokal trafikfrågorna har också alltid intresserat. Under valåren har föreningens kärna varit en pålitlig styrka att fylla alla de arbetsuppgifter som fordrats.

På 1980- och 1990-talet har tendenser gjort sig gällande med svårigheter att aktivera mellangenerationen. De politiska ungdomsförbunden har också tappat stinget och har svårigheter i nyvärvandet. Just nu är det inte riktigt inne att engagera sig i den politiska verksamheten.

Det är gott om sympatisörer, så det finns en bra grund att arbeta vidare på. Det är endast genom lokal förankring bland medborgarna som partiets idéer kan få ökad uppslutning. Formerna för arbetet kan genom tiderna förändras och anpassas.